31 dec. 2014

Gott nytt år (och en liten bonde-återblick)!

Nu när jag ser tillbaka på 2014 så inser jag att det inte är så konstigt att jag är lite trött. Graviditet, foglossning, försäljning av gård, flytt, inskolning, hagbyggen, lillbebis Oscar, valpkull, nya valpen Leia till familjen, försäljning av huset i Untra, Stefans långa jobbdagar (pendling på en dryg timme enkel väg), äppelskörd, mustning och så en höst som gått i en rasande fart. Det har varit ett omtumlande och fantastiskt år på många sätt.
Förra årets nyårslöften (Läs dom i sin helhet här) handlade om att handla mer ekologiskt och blir väldigt noggrann med köttet i hushållet. Nu tänkte jag ta det ett steg längre och försöka bli ännu mer klimatsmart i mina matval (och samtidigt lite nyttigare hoppas jag). Om någon har något tips på råvaror eller hela recept så tar jag gärna emot det. 
Nu ser jag fram emot ett spännande 2015. Vi kommer garanterat ha fullt upp för det ser vi på nåt sätt alltid till att ha. Även om vårt hus här inte kräver några större renoveringar (innan vinden skall inredas om några år) så har vi alltid lite byggprojekt på gång. Just nu är det ligghallen till hästarna som ska göras klart och så ska ritningen till stallet finslipas. Vi ska göra i ordning ett bra utrymme till valpkullarna som kommer i vår och så hittar vi nog på lite mer att göra när vi ändå är i farten. 


För er som är nyfikna på att se lite från oss och gården finns ju faktiskt ett ganska nyfilmat inslag från Bonde söker frus uppföljning "vad hände sen?"
 

30 nov. 2014

Här bor vi!

Det är ju på tiden att jag visar er lite av vår nya gård tycker jag. Vi trivs så otroligt bra här och det känns knäppt att vi tills för ett år sedan inte ens kommit på tanken att flytta till Skåne och nu känns det som det mest självklara beslut vi tagit. Hästarna, hundarna, katterna och vi trivs som fisken i vattnet och vår härliga gård Pomonadalen är precis vad vi önskat. Nja, hade vi haft lite mindre gräsmattor att klippa på sommaren hade den varit perfekt, men det får vi helt enkelt stå ut med. 
Bäst med gården är att det finns så många fina uteplatser i olika väderstreck så att det alltid finns ett lagom soligt/skuggigt läge för en fika. De som känner mig vet ju att jag älskar att fika så det har blivit en hel del kaffedrickande med vacker utsikt i sommar och även under hösten som varit otroligt mild och fin. Igår fick vi faktiskt vår första frost under natten och att ta på sig mössa och jacka känns rätt ovant. 
I huset börjar vi nu komma i ordning ordentligt men det tar sin tid. Det är ju föst när man bott ett tag i ett hus som man vet var förvaringen behövs osv. tycker jag. Vi har just bytt plats på det som är Elsies rum och kontoret till exempel eftersom vi insåg att vi hade satt kontor i det större rummet istället för tvärtom. Tanken är ju att Elsie och Oscar ska få dela rum så småningom (just nu sover Oscar i vårt sovrum) och då är tanken att ha en skön våningssäng åt dom. Än lär det dock dröja ett tag för Oscar vill ammas flera gånger per natt och Elsie sov inte själv i sitt rum förrän hon närmade sig två. Innan dess sov en av oss vuxna med henne och för oss har det fungerat jättebra. Då har en flaska välling på natten gått lätt att blanda och ge utan att vi måste springa runt i huset och väcka resten av familjen. Nu sover hon äntligen hela (!) nätter och vi är glada att det bara är ett av barnen som stör nattsömnen för oss.
Jag har inte så mycket bilder inifrån huset än men det ska jag se till att fota så snart jag får tid (alltid en bristvara hos oss). Lite utebilder kan jag dock bjuda på och även en länk till vår hemsida pomonadalen.se där ni kan se mer av gården (och boka boende om ni tänker semestra på Österlen). 
Utsikten från köksfönstret, innergården med äppelodlingen där nere.
Uthyrningslängan på gården
Ett av de små uterummen med utsikt ner över dalen och äppelodlingen
Ingången till vårt hus och en av alla rosenbuskar.

Vårt växthus/uterum där det är perfekt att käka middag på sommarkvällarna.
Ett litet hörn av trädgården.

4 nov. 2014

Vår lockiga labradoodle Leia

Måste bara få dela med mig av några nytagna bilder på vår lilla Leia som nu vuxit till att bli en riktigt stilig ung tik. Den päls hon har är rena drömmen med sina stora silkeslena lockar. Hon är ju nästan jämngammal med Oscar och det är kul att se dem växa upp tillsammans. Oscar älskar att se när hundarna busar och så fort jag lägger honom på golvet är Leia där och lägger sig bredvid honom. Mer bilder från de två tillsammans finns i inlägget Prins Oscar och prinsessan Leia.
Nyfiken på att veta mer om Labradoodles? Besök då Labradoodle.nu


31 okt. 2014

Nära till gråten

Lille Oscar (snart fem månader) och jag på utflykt.
Jag har alltid varit en ganska känslosam människa som har svårt att vara sådär lagom som man "ska vara". När jag blir glad kan jag känna mig euforisk, när jag blir rörd gråter jag lätt och de gånger jag blir arg blixtrar det om mig (tur det inte händer så ofta). Jag fick höra under hela uppväxten att när jag blev engagerad över något så började jag prata för högt och blev diskret hyschad. Det här är förstås sånt jag inte så lätt kan styra över. Nu med två barn och allt det för med sig i både hormoner, sömnbrist och kärlek som svämmar över så har jag blivit ÄNNU mer känslosam. 
Jag blir rörd till tårar bara jag läser något fint eller över små saker som att Elsie plötsligt ser så stor ut med sin lilla ryggsäck när hon skuttar till bilen. Alla dessa känslor som barnen skapar är så stora!

Det är kanske därför det för mig blev oerhört jobbigt när vi efter en tids lätta förislämningar (där Elsie sprang in och klättrade upp på sin stol och sen vinkade) plötsligt fick en tillbakagång och hon blev ledsen och ville inte lämna vagnen när vi kommit fram osv. Det tog inte många dagar innan jag började fundera på om jag inte trots allt skulle försöka ha båda barnen hemma (Elsie är på förskola mellan 9-15 på vardagar). Det skulle tyvärr inte fungera då jag har en hel del jobb som måste göras och det är svårt som det är att hinna med eftersom Oscar vill vara nära, nära hela tiden och enbart sover i sjal eller sele på mig dagtid.
Varje dag Elsie blivit ledsen försökte jag bekräfta hennes känslor och göra lämningen så bra det gick ändå men när jag vinkat hejdå och gick hemåt med hundarna fick jag alltid tårar i ögonen. När det i förrgår plötsligt vände igen och Elsie satte sig vid fikabordet och gav mig en slängkyss så kände jag hur jag nästan började gråta där och då av lättnad. Alla dessa känslor alltså. Puh!

5 okt. 2014

Pomonadalens äpplen

När vi köpte vår nya gård blev vi inte bara Österlenbor utan också äppelodlare (liksom nästan alla våra grannar). På några av gårdens åtta hektar växer vackra gamla äppelträd i prydliga rader.  Allt odlas ekologiskt och äpplena och musten de ger är kravmärkt. De senaste veckorna har Stefan lagt mycket av sin lediga tid ute i äppelodlingen och det han plockat inför första mustningen resulterade i nästan 600 liter must. Nu är det plockomgång nummer två och det är dags för de lite senare sorterna att börja plockas av. Första musten vi fick smakade fantastiskt gott (i alla fall enligt oss som är aningen partiska) och det ska bli spännande att se resultatet nu vid den andra omgången då det är helt andra sorter som plockas nu. 
Det är faktiskt inte bara äpplen som växer här på gården. Det är fullt av både träd och buskar som ger frukt och bär. Allt är i ett sånt överflöd att vi inte kunnat ta hand om ens hälften (ja förutom äpplena som vi haft lite mer struktur på). Det är körsbär, plommon, päron, krusbär, vinbär, jordgubbar, smultron och en rejäl vinstock med stora klasar av härliga små vindruvor. Gården är också fylld av de vackraste rosenbuskarna, lavendelrabatterna och en massa annat. Det känns verkligen som att vi fått en gård och en trädgård som är mer än vi hade vågat drömma om. Men som med allt som växer så kräver det en del jobbinsatser från oss och jag ska erkänna att ett par av trädgårdslanden helt har vuxit igen. Vi har fokuserat på det som är viktigast och just nu är det inte att få igång en självhushållning av grönsaker. En och annan zucchini har det dock blivit och så har vi kunnat hacka ner persilja eller gräslök i lite av sommarens mat. Helt lagom just nu men det är klart att drömmen om ett fint trädgårdsland (utan ogräs) fyllt med alla sorters grönsaker skulle vara fantastiskt nån gång i framtiden. Men inte nu! Puh! Bara tanken på att sköta det också gör mig alldeles matt. Min tidigare inställning till äppelträd (och floskler) hittar ni här: Jag har ÅTTA äppelträd!
Elsie fick vara med en stund när det började plockas men ville gärna provsmaka varje äpple så hon blev snabbt mätt.
Stefan har plockat ett par ton äpplen nu.
Visst är dom vackra?
Pomonadalens äpplen som ska bli Pomonadalens ekologiska äppelmust.
En del äppelträd behöver stöttor för att grenarna är så tunga av äpplen.
Vindruvorna har just plockats av och smakade jättegott.

29 sep. 2014

Jag tror inte Oscar svälter

Jag märkte av ett par kommentarer på mitt förra inlägg att många har åsikten att ersättning är lösningen på många problem. För de som inte vill eller kan helamma tycker jag det är toppen att det finns. Jag har dock aldrig haft brist på mjölk utan känner att mängden hela tiden anpassar sig till barnens behov. Elsie hade ju en massa gaser och magknip likt många spädisar och det började släppa först efter tre månader. Även då var det många som föreslog att jag skulle gå över till ersättning och hade jag inte känt mig så trygg med amningen hade jag nog gjort det. Nu fick det mig bara att börja tvivla och ifrågasätta det som innan dess hade fungerat ok för oss. Elsie ammade ofta och väldigt kort så hon blev snabbt hungrig igen. Erbjöd jag bröstet när hon inte var hungrig så blev hon jätte upprörd och kunde skrika en lång stund. Bäst åt hon när hon var alldeles nyvaken och då hade vi det riktigt lugnt. Som många magknipsbarn behövde hon annars ammas medan jag stod upp och vaggade henne och när jag upptäckte hur jag kunde amma i bärselen (vår Manduca) så var det en otrolig lättnad. I takt med att hon växte och magen lugnade sig blev amningen mer och mer harmonisk och jag är verkligen glad att jag fick uppleva när det vände och hade den positiva bilden med mig nu när jag blev mamma igen.
Oscar är även han mycket tydlig med om han inte vill ha och spänner sig i en båge bakåt och skriker till men lugnar sig så fort jag tar bort honom från bröstet. Det går numera längre mellan målen men bara ibland blir det mer än två timmar så det kallas väl att äta ganska ofta antar jag. Även honom ammar jag ofta i selen eller i bärsjalen eftersom han ibland sväljer en del luft. Det upprätta läget hjälper honom att rapa efter en liten stund även om han somnat vid amningen. 
Med Oscar är jag inte ett dugg orolig över att han skulle vara hungrig eller få i sig för lite. Mjölk finns det gott om och med tanke på hans branta viktkurva som pekar uppåt (och längden också) verkar det inte vara något fel på vare sig näringsinnehåll eller fetthalt. Det är så väldigt lätt att gå till sig själv och söka fel och brister när barnet har lite ont i magen, dålig sömn eller är missnöjt och det första många tänker är att det är fel på amningen. Ersättning är som sagt kanon om det behövs men jag tror att många tar till det i tron om att deras mjölk inte räcker. Småttisars missnöje kan dock bero på så mycket annat och Oscar är exempelvis alltid kinkig om han är nödig, om han haft en dag med för mycket intryck och om sovstunderna på dagen blivit lite kortare än vanligt. Problemet om man vill helamma men har introducerat flaska är ju att amningen kan börja krångla eftersom sugtekniken är så annorlunda. Många upplever då ett trassligt och ofrivilligt amningsavslut helt i onödan.Vissa bebisar kan utan problem växla mellan amning och flaska och fungerar det är det ju kanon och det är nog det optimala för många som ammar. 
På natten snuttar han nog mest för att det är mysigt och inte pga hunger. Att behöva amma några gånger varje natt är lite tröttsamt i längden men än är han ju bara tre månader så jag är inte inställd på att sova hela nätter riktigt ännu, men hoppas att det kommer så småningom. 

Kanske finns det någon klok läsare därute som har bra tips på att minska/avsluta nattamningen så småningom? Jag tar gärna emot alla tips jag kan få. 
Är så glad över att jag med Elsie upptäckte Bärsele och bärsjal. Nu kan jag lätt amma och samtidigt hänga med (nästan) i Elsies tempo.

20 sep. 2014

Denna sömnbrist...

Visst hade jag hört om den tidigare, sömnbristen som drabbar nästan alla småbarnsföräldrar. Det var däremot inte förrän jag själv fick barn som jag förstått fullt ut. Sömn blir det man prioriterar i alla lägen och det gör att jag ofta väljer bort filmkvällar, ett städryck eller ett långt bad. Bara jag får sova!
Elsie sov ryckigt från början och vi var glada när det blev två timmar i sträck. Från tre på natten och framåt sov hon så oroligt att jag var tvungen att vagga henne rätt ordentligt så då var det kört för mig att sova vidare. Jag blev lite lätt korkad under den här perioden ska jag erkänna. Sedan blev sömnen sakta men säkert bättre. Två uppvak för amning och så morgon klockan sex kändes plötsligt så nära ostörd sömn man kunde komma och livet blev med en gång betydligt ljusare. Sen blev jag gravid igen och trots att Elsies sömn nu var rätt stabil så blev min återigen urusel. Väcktes jag minsta lilla kunde jag inte somna om och tröttheten jag kände under dagarna var värre än under Elsies första månader i livet. Så kom så Oscar till världen och graviditeten lämnade jag mer än nöjt bakom mig. Amningshormonerna hjälper nu till så trots att Oscar gärna äter var och varannan timme på natten så känner jag mig inte alls så knäpp som jag skulle vara om jag hade haft så här störd sömn innan jag fick barn. Oscar är också riktigt morgonpigg och ibland tycker han 05.30 är en jättebra tid att gå upp. Då brukar jag vara världens tråkigaste, låta rummet vara mörkt och bara gång på gång erbjuda amning (som han ratar eftersom han vill sitta och snacka istället). Efter nån timme brukar tröttheten komma ikapp honom och han låter sig ammas till sömns och somnar om en timme till innan han nöjt gör morgon med resten av familjen. På helgen lyckas jag ibland somna om en stund när Stefan går upp med barnen men ofta störs mina försök av en gosig liten Elsie som klättrar upp i sängen. Myser i några sekunder och sen böjar hoppa eller leka tittut under täcket. Ett ganska mysigt sätt att bli väckt på trots allt. Hela och ostörda nätter känns väldigt avlägset men tills dess får jag helt enkelt försöka somna i tid på kvällarna och försöka njuta av all gosig bebistid som den hackiga sömnen ju faktiskt medför. Stefan är den som hjälper Elsie somna om vid eventuella uppvak (hon sover i egen säng nu) och så har jag ansvaret för Oscar som ju inte somnar utan att ammas. Fint litet inlägg om detta med barn i sängen på min favoritblogg Hormoner och hemorrojder kan ni läsa här. 
Elsie som ettåring, sovandes med sin älskade snutte.

25 aug. 2014

Inga mer blöjor, Hurra!

I alla fall inte för Elsie som i juni fick bli blöjfri på heltid (förutom en nattblöja). Vi har ju sedan hon bara var nån vecka gammal sysslat med bebispottning eller EC som det också kallas (Elsie på pottan vid 7 månader kan ni se här). Vi har alltså erbjudit potta alt. grodhållit över handfatet när vi tror att det är dags för kiss eller bajs. Första månaderna hjälpte det henne mycket med hennes magknip som orsakades av gaser. Sedan kändes det så enkelt att fortsätta att det bara rullade på. Dessutom var vi väldigt osugna på att plötsligt behöva byta bajsblöjor så vi såg flera fördelar med att istället potta. När Elsie var runt året lärde hon sig "säga" en del ord med tecken (Elsie har lärt sig prata!) och när hon väl fattat galoppen (med uppskattade ord som "bada" och "boll") så lärde vi henne ett eget enkelt tecken för potta. Då kunde hon plötsligt säga till när hon blev nödig och det kändes häftigt att kunna ha den kommunikationen. Vi fortsatte att ha blöja på som back-up men förutom någon liten kiss ibland så förblev de oanvända. Visst har det ibland varit lite krångligt att ha ett barn som säger till men som saknar förmåga att hålla sig någon längre stund. Vi har behövt svänga av motorvägen vid några tillfällen för att kissa lite och uppsöka toa när vi är på stan för att hon blir bajsnödig. Fast jag skulle inte tro att det är jobbigare än att ha blöja utan för oss har det tvärtom underlättat mycket. Att på stan få en bajsolycka som ska saneras känns inte enklare än att ta barnet till en toa och sen vara klar. Dessutom ska de ju förr eller senare bli blöjfria och då kommer man ju inte ifrån såna situationer som att behöva stanna längs vägen nån gång ibland. 
Men nu är blöjorna bortplockade som sagt och istället har vi fått handla fina, sköna trosor att ha under byxorna. Utan byxor har Elsie känts pålitligt torr rätt länge men att sätta på byxor kändes nog för likt blöja så då blev det ofta kissmissar. Vi slarvade lite och varvade byxor med naken rumpa vilket gjorde det lite mer utdraget men så inför förskolestarten nu i mitten på augusti så såg vi till att hon hade byxor på sig hela dagarna och då gick det snabbt till att hon gick till pottan i tid istället för att vara sent ute. Det blev några par byxor i tvätten men sedan dess har det bara varit någon enstaka miss och resten på toa/potta. Känns väldigt skönt att inte ha två blöjbarn. Självklart pottar vi även lillebror men liksom sin syster har han blöja som back-up hela tiden och har heller inget emot att kissa i den titt som tätt. Jag har inte som målsättning att få allt i pottan men tycker det är skönt för honom att exempelvis efter sömn få kissa ordentligt innan han får på sig en torr blöja. Då vet jag ju att den förblir torr ett bra tag. Dessutom tycker jag förstås det är skönt att antalet bajsblöjor varje månad går att räkna på en hand.
Ja, nu fick ni ett inlägg om kiss och bajs vare sig ni ville eller inte. Ville bara dela med mig av lyckan att vara i hamn med slutfasen av att slopa blöjan. Är nån nyfiken på att läsa mer om EC finns det just nu en ganska ny artikel i tidningen ETC som ni hittar HÄR. Även Elsie har varit i tidningen i en artikel i UNT om EC. Den kan ni läsa här).
Hemma hos oss går både Elsie, dockan och hästen på pottan.

15 aug. 2014

Prins Oscar och Prinsessan Leia

Vår nya valp har redan valt ut en favorit i familjen. Så fort Oscar läggs ner i babygymmet lägger hon sig nöjt bredvid och trots att hon ibland smakat lite på hans fötter med sina sylvassa tänder så verkar kärleken ömsesidig och Oscar är mycket mer tillfreds om hon är där bredvid. Vår nya hund Leia som nu är tio veckor är köpt som framtida avelstik i vår kennel. Hittills har hennes gosiga sätt och hennes charmoffensiv mot Oscar gjort att vi blivit blixtförälskade i henne. Javisst är det lite meckigt att ha en busig valp att sköta om (och lära att bli rumsren) men fördelarna överväger helt klart nackdelarna. Vi har laddat upp med tuggben och gnagleksaker så att båda barnen förhoppningsvis ska vara förskonade från hennes tänder och fickorna är fulla med godis så vi kan träna henne på inkallning vid varje rastning. Vi hoppas att hon ska växa upp att bli en lika lugn och mysig hund som sin mamma Millan.
Måste dela med mig av lite nytagna bilder på kompisarna Oscar och Leia.  
En liten kram
Leia vaktar över sin lillhusse

Då är dom båda som nöjdast
Hon försöker till och med ligga i babysittern med honom men får nöja sig med att ligga vid fotändan.


4 aug. 2014

Livet med två barn

En stor del av dagarna präglas av känslan att ha minst två armar för lite. Just när Elsie behöver hjälp på pottan så måste lillebror skumpas på axeln, när jag ammar och det blir tyst en stund så har Elsie hittat inoytolsalvan och noggrant smörjt in hela benen och magen, när båda är nöjda och vi får en lugn stund med saga i soffan eller likn. så passar valpen på att smita iväg och kissa runt hörnet. Jo, för vi har faktiskt skaffat valp mitt i allt också. Det var ett tillfälle att köpa en tik som kommer bli en ny avelstik i kenneln i framtiden och även om det just nu är lite hektiska sommarveckor kvar med småvalpar, hyresgäster i uthyrningslängan, Elsie hemma från dagis och mycket gäster så tänker vi att det snart blir lugnare. Elsie börjar på förskolan igen om en vecka och valparna flyttar i slutet av månaden. Vi har dessutom haft turen att få tag på en fantastiskt trevlig au pair (Maari från Finland) som hjälper oss med lite allt möjligt här på gården och utan henne vet jag faktiskt inte riktigt hur den här sommaren skulle gått ihop.
Oscar spenderar många timmar per dag i bärselen (Ergo baby för stunden) eller den mjuka bärsjalen i trikå (moby wrap). Då är jag rörlig nog att hänga med Elsie på hennes lekar, rasta valpen och stora hundarna och se efter valparna. Han sover oftast bara tio minuter om vi lägger ner honom i vagnen, men jag hoppas det är en ryckig sömn pga värmen och att vagnen ska kunna fungera när hösten kommer. Vi övar på att använda nappen lite för med Elsie var det ju först när hon tog napp som både vagn, bilstol och lägga ner i spjälsäng (efter nattning i bärsele) började fungera. Jag gick till och med så långt att jag kallade nappen för "Lösningen på alla problem..."
Oscar kan i sjal eller sele sova i två-tre timmar i sträck så dagarna flyter på riktigt bra. Natten sover han från ca 11-5.30 med bara ett par amningsstunder däremellan. Tyvärr verkar han likt syster vara rätt morgonpigg men Elsie började sova bättre för något halvår sedan och sover nu ofta till någon gång mellan sju och åtta. Hon har precis slutat med välling på natten men kan fortfarande behöva att vi hjälper henne hitta nappen eller likn. någon gång per natt.
Det finaste med att ha två barn nu är de små stunderna när Elsie gosar med Oscar. Hon har (hittills) inte visat någon avundsjuka utan är bara go med sin lillebror. När han klagar lite i babysittern hoppar hon ofta ner fårn sin matstol och försöker underhålla honom med en kul dans eller bara prata med honom. Än så länge har hon inte så många ord mer än mamma, pappa, Mimmi (hunden) och Pippi. Men till Oscar säger hon ofta "Heeeej!". 
Min syster tog några bilder på Oscar häromdagen och lyckades till och med fånga ett litet leende i sömnen. 



                                                                                                    Foto: Lovisa Höök

26 juli 2014

Labradoodlevalparna

Nu har de elva valparna blivit fyra veckor gamla och alla växer som de ska och är förstås bedårande. De blir ovanligt vana vid barn eftersom Elsie gosar med dom minst en gång om dagen. Hon är så kär i dom och nickar nöjt om vi frågar om det är hennes valpar. 
Värmeböljan har ju svept in över landet men i valparnas rum är det som tur var svalt och ute får de hålla sig i skuggan. Värre är det för lille Oscar som trivs bäst i bärsjalen just nu. Det gäller att jag håller mig på ställen där det fläktar för att inte både han och jag ska bli alldeles svettiga. Han hade ett par veckor när han var lite knorrig, krånglande lite vid amning och sov sämre och genast hann jag oroa mig för att det skulle utvecklas till kolik. Istället blev det snabbt bättre och han kunde både sova och amma bättre igen. Jag får väl skylla på alla amningshormoner osv. men jag har mer än en gång blivit tårögd av glädje när han exempelvis somnar vid amning trots att jag bara sitter i soffan eller när han kom till ro i bilstolen trots att han vaknade till just när jag satte ner honom. Vi är så glada att vi fått denna lilla gosiga grabb i vår familj!
Nya bilder på honom får det bli en annan dag men bilder på valparna kan jag bjuda på redan nu.
Elsie övervakar diandet
Lilla valpen Prima får en stund i Elsies famn.
Det är trångt vid spenarna.
En liten lockig valp spanar ut över trädgården.
Stefans brorson blev väldigt populär bland valparna.
Och kärleken verkade ömsesidig

9 juli 2014

Babyboom i Pomonadalen

Vår labradoodle Selma parades i våras och häromdagen kom till slut de efterlängtade valparna. Selma som visserligen fått rätt stora kullar de två gånger hon valpat tidigare överraskade oss ordentligt denna gång då det föddes hela elva (!) valpar. Än så länge är de små liven både blinda och döva och dagarna spenderas mest med att dia och sova men om ett par veckor kommer de vara fulla av bus. Eftersom jag går och bär på Oscar mest hela tiden så har vi valt att anställa lite hjälp under de mest intensiva veckorna med valparna så att allt hinns med som det ska. När till exempel klorna ska klippas på elva valpar är det ganska skönt att vara två så det går smidigt. Vi har en rätt lång kölista och valparna i den här kullen kommer säljas till de som väntat längst. Mer info för dig som är nyfiken på våra hundar kommer på sidan Labradoodle.nu
 
Elva små labradoodlar

Stefan har som tur var semester nu för med Elsie hemma från förskolan (sommarlov), lille Oscar i familjen och den nya gården som kräver mycket engagemang så skulle vardagen vara svår att få ihop om jag vore själv hemma. Nu blir det istället lite tid över till små utflykter till havet emellanåt vilket är helt underbart. Jag trivs verkligen här på Österlen och vi undrar bara varför vi inte flyttat tidigare.
Oscar sover gott i famnen till ljudet av vågorna
En liten familjepromenad
Oscar får ofta hänga med i selen när vi går ut tillsammans

19 juni 2014

En liten hälsning inifrån bebisbubblan

Nu är vår älskade Oscar äntligen här och vi bara myser i kubik. Han föddes på kvällen tisdagen den tionde juni ungefär tre timmar efter att vi kommit in på förlossningen. Då hade jag haft värkar av och till sedan kvällen innan och det var helt annorlunda (läs onda) än fredagens falska alarm. Plötsligt blev de regelbundna och kom varannan minut så då packade vi in oss i bilen och körde till Ystad. Väl där tog det ordentlig fart och pausen mellan värkar var bara 30 sekunder så jag kände knappt att jag hann hämta andan. En helt annan förlossning än med Elsie (läs om den i inlägget: Oroa er inte, jag njuter!) och jag inser att jag kom undan lite väl lindrigt förra gången för den här gången var det lite tuffare även om jag även denna gång är supernöjd. Vi hade en fantastisk barnmorska (den första manliga BM i Ystad sedan nån gång på 70-talet) och kände oss väldigt trygga och väl bemötta. Oscar var snabbt pigg och ville amma med en gång. Han som såg så liten och pyttig ut var dock inte det när han lades på vågen då det visade sig att han var hela 4554g tung och 54 cm lång. Tyvärr fanns inte plats för Stefan att övernatta på bb och vi var tvungna att stanna tills Oscar var minst 6 timmar så Stefan körde hem och sov med Elsie på natten och hämtade oss sedan direkt nästa morgon.
Vi blev ju snuvade på en hel del av bebismyset med Elsie pga hennes magknip (Tröttsamt, slitigt, tungt och...) de första månaderna så vi hade inte vågat måla upp några drömbilder om första tiden med nya bebisen. Vi verkar dock (peppar, peppar) ha haft turen att slippa den typen av magknip denna gång och Oscar är för det mesta en väldigt tillfreds och nöjd kille. Han kan ibland sova lite mer än 2 timmar i sträck (helst i famnen förstås men ibland duger hans babynest i sängen) och det går nästan att lösa allt med lite amning. Till skillnad från första året med Elsie så tycker han att det är rätt mysigt att sova i bilstolen och kan ibland låta sig tröstas av napp när Stefan är med honom. 
För Elsie är det förstås en stor omställning att behöva dela med sig av sina föräldrar men hon har hittills inte tagit ut det på Oscar utan ger honom gärna både pussar och kramar. 
Just nu är jag en väldigt lycklig mamma som känner mig lyckligt lottad. Visst, här hemma råder det konstant sömnbrist och hormonerna är överallt emellanåt. Vardagen med en tvååring är förstås fylld av små utmaningar... bara att klä lillan på morgonen kräver ofta oceaner av tålamod och kreativitet och parallellt med att Oscar kommit till världen har vi rätt många projekt på gång här på gården. Men som helhet är vardagen mest fylld av mys, mys och mys!
Stolta föräldrar dag 1 med Oscar.
Tänk att lille Oscar fanns där inne bara för ett par veckor sen. Syster Lovisa Höök tog sista gravidbilderna på magen.
Tre veckor innan beräknad födsel.
Gos, gos, gos med lille Oscar Levi Blomquist.
Vid en veckas ålder var det dags för fösta utflykten till havet.
Oscar verkar ta det mesta med ro.

8 juni 2014

Är det dags nu?

Jo, jag önskar verkligen det, men det blev ingen bebis på nationaldagen som var syskonets beräknade ankomstdag och inte heller dagen efter eller dagen efter....
I förrgår var jag verkligen säker på att det satt igång och jag fick regelbundna sammandragningar som kändes även i ryggen. Full av förväntan packade vi in oss och stack till Ystad där vi fick ett jättefint mottagande. Tyvärr avtog allt och efter en halv natt, en förmiddags promenerande utmed havet och en härlig lunch på stan fick vi bara konstatera att det inte var dags än. Med värkande fogar efter allt promenerande fick vi ge upp och bege oss hemåt igen. 
Vi som har haft väldigt fullspäckat schema fick däremot lite välbehövlig tid i lugn och ro tillsammans så kanske var det det som var syskonets plan.
Nu är jag dock otålig som bara den och hade det funnits någon fungerande huskur för att starta en förlossning hade jag genast gett mig på den. Inför Elsies födelse hade jag inga som helst förkänningar förrän det väl satte igång så jag kan ju hoppas att det drar igång ikväll eller imorgon trots att det just nu är helt lugnt i magen. Eller lugnt och lugnt förresten, det här är en riktig sprattlig bebis som verkar kunna vara vaken när som helst på dygnet och gymnastisera. Ska bli spännande att se om det är samma karaktär när den är på utsidan magen som den varit på insidan. 
Håll gärna tummarna för att det inte är mer än timmar kvar på den här väntan nu.
Omgivningarna i Ystad är det verkligen inget fel på och fikat på Fritidsbaren satt finfint efter en promenad utmed havet.

2 juni 2014

Drömhuset ute till försäljning

Nu ska vårt livsprojekt säljas och vi är både förväntansfulla och vemodiga inför försäljningen. Untra är ju skälet till att jag startade den här bloggen (se första inlägget här) och det har lagts ner oräkneliga timmar på både planering och renovering. Jag sörjer fortfarande att vi aldrig hann flytta in i det färdiga resultatet och aldrig fick njuta av alla genomtänkta detaljer. Nu hoppas vi hitta en köpare som kan uppskatta mödan vi lagt ner och gärna någon som ser hur noggrant allt är gjort in i minsta detalj. Stefan är ju pedanternas pedant när det kommer till renovering och tanken att fuska eller slarva med något skulle aldrig slå honom. Själv är jag ju lite så att jag vill se resultat rätt snabbt och då är alla sju omgångar av förarbeten lite väl tidskrävande, men det har bara varit till att anpassa sig till Stefans nivå för något annat skulle han inte klara av att leva med. 
Huset är på 300m2 plus stor källare på 150 m2 och en stor vind som vi också renoverat. En del av boytan är en lägenhet på ca 70 m2 med egen ingång och den andra delen är på 230 m2 med badrum både uppe och nere och en massa lyxiga detaljer. Vi hade tänkt hyra ut lägenheten när vi väl flyttade över till den stora delen och potentiella hyresgäster fanns det gott om. Eller så är det en perfekt gästlägenhet för den som vill ha släkt och vänner på besök (eller möjliggör för generationsboende). 
Ni kan se huset på hemnet om ni söker på Untraverket och det går självklart bra att höra av sig här eller via mail: thilde@frostimport.com om du är nyfiken och vill veta mer. 
Underbara Untra
En av hallarna med kök in till vänster (med platsbyggt hörnskafferi).
Toa och dusch på nedre botten. Stora badrummet med både badkar och rymlig duschörna är på ovanvåningen.

Tvättstugan.
Köket i lägenheten med platsbyggt hörnskafferi och linoleumgolv.