23 dec. 2013

God Jul




Vi ska fira hos Stefans familj precis som i fjol när det var Elsies första jul. Nu är det så annorlunda mot hur det var då. Att planera bilresor, måltider och sömn så att det inte blev alltför ledset barn var verkligen en pärs. Det gick riktigt bra med ett julbord där Elsie sov i selen och vi klarade oss igenom dagen utan några katastrofer. Hemresan började dock inte bra och efter bara några kilometer fick vi ge upp och vända tillbaka till Stefans föräldrar där vi spenderade ännu en natt för att ta hemresan nästa förmiddag. Då gick det desto bättre och vi fick Elsie att sova en bit så vi klarade oss hem. Nu är jag inte ett dugg oroad längre. Blir hon alldeles för rastlös i bilen finns ju appen "Tittut för småbarn" och i nödfall finns sången "Arne Alligator" på youtube vilket blivit en storfavorit här hemma. Mutar vi med en pepparkaka och lite "Imse vimse spindel" sjungande däremellan kommer bilåkningen gå som en dans. Jag tror Elsie kommer tycka det är jättekul att leka med sina kusiner vilket hon inte förstod mycket av i fjol. Förutom att träffa alla och umgås ser jag själv fram emot att få småäta sötsaker. Det är jul för mig!

Hoppas ni alla får en riktigt god jul och ett fint nyår!

13 dec. 2013

Selma + Elsie = Sant!

Vår underbara Labradoodle Selma har en ängels tålamod med Elsie. Det märks nu när Elsie blivit äldre att Selma börjat tycka om henne mycket mer. Förut flyttade sig Selma oftast från sin säng när Elsie kom krypandes och det är inte så konstigt, dom små händerna kunde luggas ganska hårt. Nu har dom en helt annan relation och kan både vila och busa tillsammans. Elsie är otroligt djurkär och vi föräldrar får inte på långa vägar lika många pussar och kramar som hundarna får.
Många kramar om dagen blir det.
Och en hel del bus.
Elsie kiknar av skratt när hon med Selma på släp försvinner ut i köket.
Elsie retas lite med Selmas leksak.
Selma fick vinna ett par gånger.
Våra finingar!
Kärlek!

5 dec. 2013

Snart ska hästgården säljas!

Eftersom vi beslutat oss för att flytta till Skåne ska både vårt hus Stenbacken i byn Untra säljas och även min hästgård i Månkarbo (Älskade Hökebo ska säljas!). Den har varit uthyrd det senaste året och hyresgästerna håller nu på att flytta ut. Efter årsskiftet är det så dags att sälja gården och även om det känns lite vemodigt så är det ett lätt beslut nu med tanke på att vi vill bo närmare familjen sedan vi fick barn. Gården köpte jag för drygt tio år sedan (Jag bytte lägenhet mot hästgård) och mycket har hänt sedan dess med den och företaget men allra mest privat med tanke på att jag träffade Stefan och Elsie kommit till världen. 
En del av marken till gården kommer styckas av så den blir lite mer behändig storlek på 8-10 hektar ungefär. Det är ju inte så många som är så storskaliga i antalet hästar som jag och mycket mark kräver också maskiner och en hel del arbete. Nu kommer all den bra hagmarken följa med gården och vindskydd och uppvärmda vattenkoppar finns i ett par av hagarna för att underlätta vardagsskötseln. 
Vår framtida gård är betydligt mindre än de 33 hektar jag tidigare kunnat sprida ut mig på men det känns helt perfekt. Nu under småbarnsåren kommer jag inte ha någon avel (med undantag för något enstaka föl nån gång) och då behövs inte så stora hagmarker. Sedan kommer vi inte vara självförsörjande på hö heller men just nu ser jag fram emot att slippa stressa kring hur skörden ska bli osv. 
Det som känns jobbigast med försäljningen är att gå igenom alla mina hästprylar som jag samlat på mig genom åren. Funderar på att styra upp en liten hästloppis på gården när sorteringen är gjord och slumpa iväg allt som inte ska behållas. Bättre att de kommer till användning hos någon än att vi packar ner det i flytten till ingen nytta.  
Edit: Loppis blir söndagen den 19:e januari i Månkarbo.
Huset på Hökebo (som egentligen heter Stynsberg 103 men vi kallade gården Hökebo pga mitt efternamn)


Örn i en av vinterfållorna med stallet i bakgrunden.



21 nov. 2013

Ett år efter "Bonde -återblicken"

Hittade av en slump klippet från när Linda besökte oss i fjol. Lill Elsie var bara två månader gammal och trots att besvären med magknip osv. hade blivit mycket bättre så var de långt ifrån över. Jag fick som vanligt användning för vår älskade bärsele (Manduca) men att sitta ner och fika gick inte. Stå, vagga och rytmiskt klappa lite lätt på rumpan, då var hon nöjd en stund och kom till ro. Stor skillnad nu med en energisk 15 månaders tjej som rusar runt i huset. Och huset förresten, vilken skillnad! Det känns inte som vi renoverat så mycket det senaste året men när jag kollar på videon inser jag hur långt vi faktiskt kommit. 
Som vanligt följer vi årets säsong med spänning. En sak jag tycker är trist är att Marlene som verkar vara en riktigt skön tjej bara fick brev från superblyga killar. Klart jag håller tummarna för att det blev lite känslor även från hennes håll på gården, men än verkar det ju mest vara obesvarade känslor från killarna. Sen stör jag mig på bonden Per som flirtar så ohämmat med alla tjejerna. De måste ju alla känna sig utvalda för jag skulle i alla fall inte utgå ifrån att det flirtades lika mycket med de andra. Själv flirtade jag inte till höger och vänster utan hängde med grabbarna som med vilken kompis som helst, men för Stefan visade jag ju så småningom vad jag kände. Skulle aldrig vilja skapa några falska förhoppningar hos någon som jag själv inte hade några känslor för. En av de mest underhållande bönderna i år är ju Nils-Olof "Nisse" som ju är störtskön. Verkar så genuint omtänksam och har härlig humor så vi håller alla tummar för att det finns kärlek på hans och även de andra gårdarna nu efter sommaren. 

Och stillbilden som ligger innan man klickar på videon nedan.... Nä, jag har inga kommentarer till dom minerna faktiskt.

17 nov. 2013

Vårt hus är nu till salu!

Vi har velat fram och tillbaka hur vi ska göra med vårt hus. Renovera färdigt och sen sälja i vår? Lägga ner verktygen nu och sälja det exakt som det är? Göra lite till så det är förberett för kök och badrum och sedan sälja?
Slutligen valde vi det sista alternativet och tänkte att det kanske finns någon därute som ser det som en fördel att de själva får välja vilket kakel som skall sättas i badrummen och vilket kök som skall sättas in. Skulle ju vara rätt tråkigt att färdigställa och sedan sälja till någon som ändå vill byta ut en hel del. Vill ingen köpa det som det är nu så gör vi klart enligt planen och säljer till våren men det är klart att det då blir dyrare
Huset är ju delat i två boenden. En lägenhet på 70m2 som är totalrustad och där vi bott sedan några dagar innan Elsie föddes (Flytten närmar sig!) och så den "stora delen" som inte är färdigrustad. Dit hade vi tänkt flytta in nästa år och sedan hyra ut lägenheten. Vi fick dock aldrig flytta in i "stora delen" med sina 230 m2 utan det blir flytt till Skåne istället. Tipsa gärna om vår annons på blocket.
Vi tog lite hjälp av brorsan häromdagen att knäppa lite kort att ha i annonsen och några bilder har vi tagit på huset tidigare i höst. Här är ett axplock av de bilderna.
Ingången till lägenheten som vi bor i nu och även dörren ner till källaren.
Ännu en bild på gavelentrén.
Helbild på huset.
Inne i lägenheten är varje yta noggrant planerad. Här är tvättstuga och dusch (duschen är en rymlig, helkaklad nisch in till vänster).
Lilltoan i lägenheten.
På ena halvan av vinden har vi haft lite kontor under året vi bott här.
Vårt kök i lägenheten med vårt älskade kallskafferi.
Vårt sovrum
Vardagsrum och lekrum i vår lägenhet (gunghästen är just nu Elsies favorit).
Vår matplats sedd från köket.
Toa/dusch i "stora delen" där vi inte gjort klart ännu.
Det stora öppna vardagsrummet i "stora delen" där vi tagit bort och växlat av en hel vägg.
Trappen till övervåning i stora delen. Plastmatta och en hel massa klister har slipats rent men vi har inte målat eller lackat än.

29 okt. 2013

Höstlov och Halloween!

Imorgon börjar ett fyra dagar långt Halloweenläger (ridläger förstås) här och om jag räknar rätt blir det för 11:e året i rad. Sommarläger började jag med redan för 12 år sedan och så hade jag jullovsläger ett tag. Det slutade jag med efter några år men Halloweenlägret har blivit en tradition. Det har varit mer eller mindre lyckade spökrundor för deltagarna varje år och en av de bästa genomfördes 2011 (Spöken och motorsågar!) då vi drog på för fullt och förutom jag och en anställd så engagerade sig även Stefan och några av mina grannar i spökerierna. Den rundan kommer vi nog inte kunna klå i år och jag måste erkänna att det är riktigt svårt att lyckas skrämma ett gäng tuffa hästtjejer. I flera år har vi inte lyckats alls trots våra förberedelser. När vi i mörkret lotsar ut tjejerna på en runda i skogen och alla vi ledare sitter där och är mörkrädda så brydde dom sig knappt. Ett "lik" (overall full med halm, upphäng i en snara) som hängde i en gran kollade dom in noga och gick sedan vidare och när en av oss (som satt uppkrupen högt upp i ett träd) plötsligt rasslade med en massa kedjor precis ovanför dem så stannade dom upp, riktade den svaga ficklampan dom fått med sig mot ledaren och konstaterade att "det är nog bara hon". Jag har alltid hållit emot och inte velat skrämmas för mycket. Jag har alltid känt mig rädd för att det ska drömmas mardrömmar och att de ska bli mörkrädda. Alla års erfarenhet har dock lärt mig att jag inte behöver vara så försiktig. Spökrundan 2011 blev till just för att vi var så less på att dom inte blev tillräckligt skrämda ett par år i rad. Vi körde på fullt ut och min oro för deltagarna visade sig helt obefogad. Visst skrek dom och avslutade ju med att i panik rusa hemåt. Men efter avslutningen på kvällen så var rädslan som bortblåst och alla kunde gå och lägga sig utan mörkrädsla eller mardrömmar.
Idag ska allt fixas med handling, hästhämtning och andra förberedelser och ikväll kommer det spånas på hur årets gäng ska skrämmas på bästa sätt. 
En gammal bild från ett tidigare Halloweenläger.

10 okt. 2013

Elsie har lärt sig prata!

Fast inte med ord (ja, förutom mamma och pappa förstås) utan med tecken. Vissa tecken har vi lärt henne (har laddat ner appen "Teckna" där de flesta tecken finns demonstrerade i videosnuttar) och andra har hon kommit på själv. Vi började med att teckna två saker som vi gissade att hon skulle vilja säga, "bada" och "boll". Det kändes inte som om hon ens registrerade vad vi gjorde och jag kan inte säga att vi var särskilt ihärdiga eller konsekventa. Vi höll på ett par månader och så när hon var runt året kom plötsligt hennes första tecken då hon tecknade "bada" när vi som vanligt vid middagens slut sade att det var dags att gå och bada nu. Sedan tecknade hon "boll" ganska kort efter det och sen kom det i en rasslande fart. Hon är så glad över att göra sig förstådd och det märks ibland att hon vill säga massor som vi saknar tecken för och då testar hon lite olika varianter innan hon blir antingen ledsen eller arg av frustration. Jag tror att det är just frustrationen vi kommer kunna lindra lite med hjälp av teckenspråket. Hon vill ju uppenbarligen säga en massa saker till oss och nu har hon äntligen verktygen till att säga i alla fall en del. Just nu tecknar hon: 
Bada
Boll
Dricka
Äta
Napp
Klä på sig
Potta
Ost (hennes all time favoritmat)
Frukt
Mössa (slår på huvudet)
Ont/slog sig (samma som mössa dvs. slår sig på huvudet)
Lampa

Har just gjort en liten fotobok till henne och väntar på att få den i posten. Den har bilder på såna djur hon gillar att härma och på några av de saker hon kan teckna. Dessutom har jag lagt till bilder på mor och farföräldrar och tänkte att det är ett bra tillfälle att öva in tecken för dem. Fotoboken kommer förhoppningsvis bli en uppskattad pottunderhållning under en period. Vill man kunna få en 14 månaders tjej med massor av spring i benen att koppla av en stund på pottan emellanåt gäller det att förbereda lite grann. 
Full fart på fröken bus.


3 okt. 2013

Allergivänliga hundar, finns dom?

Idag fick jag sticka tidigt hemifrån och lämnade en sovande Elsie i sängen när jag tassade iväg. Sedan körde jag till Upplands-Väsby där jag mötte upp ägarna till en av mina uppfödningar, 7 månaders valpen Tassa (dotter till Selma och Milou). Jag fick låna med mig Tassa och stack sen till TV4 huset där det var inspelning av programmet "Efter tio" med Malou. Jag var med för att representera Labradoodlarna som ju kallas allergivänliga av många uppfödare, dock inte av oss. Eftersom jag själv är pälsdjursallergiker så vet jag hur det är att som djurälskare få höra att det inte kommer fungera att leva med djur i hemmet. 

Selma
Jag blev så ledsen när läkaren sade det till mig och berättade sedan för honom om alla mina drömmar om att jobba med hästar osv. Han gick ut till min mamma i väntrummet och sade "-Finns det något som skulle göra den här tjejen sjuk så är det att inte få vara med djur."
Jag har som tur var aldrig utvecklat astma utan har mest besvär som snuva, kliande ögon, nästäppa och kliande "myggbett" vid kontakt med exempelvis katt. Jag är allergisk både mot pälsdjur, pollen, kvalster och känner av nötter och kiwi en del (men inte så mycket att jag avstår). 
För mig har just Labradoodle passat perfekt eftersom de oftast har en bra päls som inte fäller, som passar perfekt för att badas regelbundet eftersom de saknar underull och inte har fet päls som exempelvis en labrador (som inte bör badas var tredje vecka). Att bada hunden minskar märkbart mängden allergener i pälsen så det gör på så sätt mina hundar "allergivänliga". Jag har pga min allergi inte haft hundar i sovrummet och är också rätt glad att slippa grus och smuts i sängen. Mina hundar har snabbt fått lära sig att inte slickas (varken i ansiktet eller på händerna) och det beror både på min allergi men också på att jag tycker det är rätt ofräscht. Jag tycker väldigt illa om att ha tussar med hundhår hemma men det har inte med min allergi att göra. Jag vill ha en hund som inte kräver omfattande pälsvård eftersom jag oftast blir allergisk av att borsta hundar (mina borstas alltid utomhus). Därför håller jag mina hundar ganska kortklippta.
Det finns egentligen bara en studie som har mätt mängden allergener hos olika hundraser och då har man sett att mängden mellan olika individer kunde vara stor men att mängden mellan olika raser inte skiljde sig så mycket. En labrador spred exempelvis mindre "damm" i luften omkring sig än en pudel men det beror nog till stor del på deras feta päls som liksom binder allergenerna mer än pudelns. Jag reagerar ofta på just labradorer och kanske beror det på att de har en så hög koncentration av allergener på kroppen så när jag kliar på dom och sedan tar mig exempelvis i ansiktet så får jag besvär. I studien påvisades mindre allergener på golvet hos de med labradoodlar än de med andra raser men det var inte 100% säkerställt att det berodde på hunden utan kunde lika gärna bero på att de hundägarna hade använt sig av modernare dammsugare. Det behövs alltså helt klart mer forskning på området och att mäta mängden allergen man får på handen och man stryker hundens päls skulle kanske ge en annan bild än om man mäter mängden som finns i luften runt dom. Vill ni se inslaget i "Efter tio" så går det att se nedan. Jag och Tassa kommer in i inslaget ca 9 minuter in så är ni bara nyfiken på att se en 7 månaders Labradoodle stjäla showen så kan ni spola fram dit med en gång.

27 sep. 2013

Jag älskar labradoodles!

Få beslut jag tagit verkar väcka så starka känslor här på bloggen som mitt val av hund och det känns som ett lite längre inlägg om detta är på sin plats. Att jag för 8 år sedan blev ägare till min allra första Labradoodle har gjort att jag inte ens överväger att skaffa någon annan hundras i framtiden. De ser precis ut som en hund ska se ut tycker jag och har alla de egenskaper jag tycker är viktigast. Det är fortfarande en såpass ung ras att de inte har blivit godkända av SKK (Svenska Kennel Klubben) men det finns gott om hundraser i Sverige som inte godkänts av dem och det gör dem inte mindre värda i mina ögon för det. Det finns en sak man väljer bort om man som jag väljer att skaffa en Labradoodle och det är möjligheten att ställa ut sin hund (förutom på inofficiella utställningar för blandraser) och jag måste erkänna att det inte hade varit något som lockat mig även om jag hade en godkänd ras. Då jag alltid sysslat med djuruppfödning föll det sig helt naturligt att jag tillsammans med min mamma startade upp kennel för några år sedan för att föda upp just Labradoodles. Jag har ju främst jobbat med att föda upp hästar men min mamma har haft SKK godkänd kennel i många år och har en gedigen erfarenhet. Vi hade svårt att hitta bra hundar i Sverige och har därför importerat de flesta hundarna för England och USA. Det är inte det lättaste att hitta bra hundar utomlands men vi hade turen att få kontakt med Englands i särklass framgångsrikaste uppfödare (Kimberlenes) och även en av de absolut bästa i USA (Fernridge). Det säljs mängder med Labradoodles utomlands men att hitta en seriös uppfödare där man vet att att föräldrarna är friska och sunda och som har ett långsiktigt avelsarbete har inte varit det lättaste. När vi väl hittat uppfödare som uppfyllde alla våra krav så var vi dessutom tvungna att övertyga dom om att de skulle sälja hund till oss dvs. utomlands. Nu har vi efter flera år en riktigt bra samarbete med dessa uppfödare och hoppas det kommer fortsätta i många år till.
För att försöka få fram så bra, friska och trevliga hundar som möjligt så avlar vi bara på de hundar som har ett kanonfint temperament, friröntgade höfter och en bra päls. Vi genomför även flera andra hälsotester och många av hundarna har genomgått mentaltestning av en av Sveriges ledande etologer (med toppbetyg) och flera är utbildade vårdhundar vilket säger en hel del om deras lynne. Vi vill helt enkelt försöka föda upp så friska, trevliga och stabila individer som möjligt så att våra hundar bara ska vara till glädje för sina framtida ägare.
Vi får mycket positiv respons från våra valpköpare och intresset för rasen är mycket stort. Förfrågningarna att komma hit och träffa våra hundar haglar och kölistorna på våra valpkullar är långa. Möjligheten att kommentera anonymt här på bloggen har dock öppnat upp för en helt annan typ av åsiktsventilering. 
För att ta några exempel har det bland annat skrivits: 
"Detta är banne mig helt horribelt!! Blandrasavel med sken av seriositet??? Man mår illa när man läser vad som skrivs, finns ju inge kunskap om avel,hälsa,mentalitet eller djurskydd whatsoeverore!!!" från Anonym

En av de mer underhållande teorierna var denna:
"Tror att det kan vara lite statustänk "vi som har labradoodle har pengar" men det kan bli så "man biter sig själv i nacken" risken finns att få oseriösa köpare som lånat ihop pengar bara för att kunna briljera om att dom har köpt en hund av bondsökerThilde för 25000 papp och på det sättet höja sin egen status och få lite uppmärksamhet, ja, alla mynt har två sidor." från Anonym
Folk är verkligen kreativa när de handlar om att hitta nackdelar med vår avel. Eller hur?

En som inte lindar in budskapet är denna:
"Men jag begriper inte hur någon kan förespråka BLANDRAS AVEL. Jag som uppfödare av Rottweiler tycker att detta är upprörande att en byracka ska betinga ett högre värde som valp än mina. Herregud jag importerar väl också från andra länder Australien Japan Afganistan Ryssland Sydafrika mina hundar kostar X mer än en jävla blandis"

Fast motreaktionerna låter sällan vänta på sig och det är skönt att de arga insändarna ofta får svar som detta:
"Är inte alls insatt i hundvärlden MEN, vad kommer denna avundsjuka ifrån? Om man kan ta lite dyrare pris för valpar, gynnar inte det hundvärlden i stort? Jag menar det borde väl långsiktigt dra upp "hundens värde" på marknaden... Ok, kanske andra faktorer jag inte förstår men det känns som att folk är lite missunnsamma;) Så skit i dem, bara det jag ville säga. mvh/Frida"
eller det här:
"Det är inget fel på att köpa en goldenretriver eller en labrador.
Men det är heller inte vara fel att välja en labradoodle.
Bara en lite nyare väg att gå. Men snart lika självklar hoppas jag. 

Vi är därför väldigt glada och tacksamma över att ni föder upp dessa fina labradoodlar.
Det ger oss i vår familj en möjlighet att kunna få välja en annan stig än den vanliga. En ny stig som inte så många går och kanske missar...
Varma hälsningar: Jeannette


och våra valpköpare kan inte heller hålla sig från att ge sig in i debatten:

"Vi valde Hööks labradoodles för att de bedriver en seriös avel på fina hundar. Och ja vi har råd att köpa precis den hund vi vill ha men vi har gott om andra så kallade "statussaker" som nog sticker mer i ögonen på folk än vår lilla busiga labradoodle. 

Om den svenska avundsjukan kunde omvandlas till energi då skulle den gott o väl motsvara världens kända oljereserver" Från Sara W

Och att höra av ägaren till lilla 6 månaders valpen Tassa var också skoj:
"Hej. Jag bara måste få lägga in en kommentar om hur otroligt rolig o mysig vår labradoodle Tassa är. Hon charmar verkligen alla, så till den grad att en bekants bror köpte en från Danmark (en annan uppfödare då såklart:), å de är oxå mer än nöjda. På de hundkurser vi har gått så är hon absolut duktigast o väldigt lättlärd (hon tycker det är sååå kul med olika uppdrag) alla andra hundar är/har godkänd ras har på nåt sätt lite mer benägenhet att följa sina instinkter.
När vi var på en reklamfilms inspelning med engelska skådisar berättade flera att labradoodle är jättevanliga i England o en skådis berättade att hon hade en lagotto som tydligen var en väldigt ovanlig ras i England.
Även en engelsk veterinär som vaccinerade Tassa sa att de är vanliga i England, han kunde tänka sig att ta med henne hem, men det fick han inte såklart :)
Jag ångrar inte en sekund att vi la några tusenlappar extra för Tassa.
Folk har alltid åsikter om andras inköp när de vet priset. Onödigt och missunnsamt
.
"


Jag tycker förstås att det är intressant att få olika läsares åsikter om allt från val av tapet till hundras men jag hoppas att med detta inlägg nu sätta punkt för de ilsknaste påhoppen. Ni är varmt välkomna med er sakliga kritik om ni har en sådan och självklart är alla positiva kommentarer fortsatt välkomna. Sedan har jag ett tips till alla er som blir så arga och ogillar våra Labradoodles men som ni inte verkar ha tänkt på: Skaffa inte en sån för ingen tvingar dig!
För er som vill veta mer om våra hundar kan jag rekommendera sidan Labradoodle.se och är du sugen på valp så kan jag glädja dig med att det kommer valpar redan i mitten på november.  
Här är lite bilder på några av mina egna uppfödningar.
 
Ljuvliga Tassa i full fart på stranden.
Sötaste lilla Alice Pling på upptäcktsfärd i skogen.
Charlie är en underbar familjehund med silkeslen och fluffig päls.
Aslan (tidigare Findus) kom och hälsade på när vi hade återträff för Selmas ettåriga valpar i våras.
Först hette hon Snorkfröken men sedan fick hon det passade namnet Molly. Även denna bild är från återträffen i våras.
Vill man slippa pälsvård kan man ha hundarna kortklippta. Här är exempel på ganska nyklippta hundar från vänster: Selma, Molly och Nala

26 sep. 2013

Annie Lööf på besök!

Igår fick vi finbesök här hemma när Annie Lööf kom på besök. Centern ska lägga fram lite förslag för att underlätta för landsbygsföretagare att satsa på turism så därför ville de besöka en som sysslade med just det. Jag är väldigt glad att valet föll på just mig och det blev ett jättetrevligt och intressant möte. Tv4 Uppsala var här och spelade in ett inslag också men dom hade det inte lätt med ljudet eftersom Elsie möblerade om här hemma när de försökte filma.
Hästarna gjorde däremot sitt bästa för att få vara med i bild.
Elsie somnade i selen när vi gick ut till hästarna. Det tar på krafterna att ha en minister på besök.

Snafs försöker visa sig från sin snygga sida för Tv4.

Jag tror våra grannar blev lite förvånade av den här synen på förmiddagen.


Ess hälsar snällt på Annie och han var som vanlig lycklig över att få lite kel.

13 sep. 2013

Elsies favoriter just nu

Att köra bil
Att pyssla med home-styling här hemma
Att klättra på allt som hon kommer åt
Att sitta i kastruller (och tvättlådor, resväskor, skurhinkar osv.)
Att leka tittut (tvättställningen är perfekt för att "gömma sig")
Leka ute
Gå på hundpromenad
Mata hästarna (jag har två här där vi bor nu).

11 sep. 2013

Tack till dig!

Sedan jag började resa tillsammans med ett spädbarn har jag ofta blivit rörd över människors omtänksamhet och hjälpsamhet. Jag är tyvärr inte den som ber om hjälp i första taget och vill verkligen inte vara till besvär. Jag har ju sett folks skeptiska miner när de ser att det kommer ombord små barn på planet men hittills har i alla fall ingen av dem fått sina fördomar om skrikande bäbisar infriade. Det kan jag dock inte ta åt mig äran för utan det beror till stor del på alla hjälpsamma medpassagerare jag mött det senaste året. En liten minuts insats kan rädda hela resan och jag tror inte många förstått hur värdefull hjälpen varit. Det är nämligen inte alltid en napp, en leksak eller en stunds tittande på "Babblarna" (ovärderlig app!) är tillräckligt.
Tack till tonåringen som lekte tittut mellan sätena i raden bakom mig på tåget. Just då var det exakt den avledning Elsie behövde för att orka den sista stunden till Arlanda. 
Tack till kvinnan från Brasilien som med stor entusiasm pekade ut alla färglada bilder åt Elsie i tidningen hon köpt. Att hon pratade ett annat språk gjorde bara hela upplevelsen ännu mer spännande för E.
Tack till den äldre mannen som på flyget till Kristianstad med stort tålamod tog emot och lämnade tillbaka Elsies leksak. Elsie tröttnade inte på leken på ett bra tag och han lät lika glad varje gång hon räckte den till honom. "Tack! Tack!" och "Varsågod". 
Tack till den unga killen som utan att tveka tog tag i min packning och bar den uppför flera långa trappor när hissen slutat fungera.Med tiokilosklump i bärsele på magen kan några trappor med resväska och handbagage verkligen kännas som att bestiga ett berg.
Tack till flygvärdinnorna på Flyglinjen (som jag alltid flyger med till Kristianstad) som gullar så mycket med Elsie varje flygning.
Det finns många fler exempel och till var och en av er som någon gång hjälp mig eller någon annan som reser med små barn vill jag bara säga: Tack! 
Elsie knappt två månader gammal på sin första flygresa.
En fem månader gammal tjej på tågstation i Malmö
Elsie fem månader på tåg hem från Varberg.
Elsie nio månader på flyg till Bergen. Så här såg det ut i ett par sekunder. Sedan var det stå i knät och stoppa ner lappen i facket på sätet framför. Och ta ur lappen ur facket... och stoppa ner den i facket. Ja, ni kan ju gissa hur det fortsatte resten av flygturen.


9 sep. 2013

Vilka flyttar med oss?

När vi till våren flyttar ner till Skåne så kan vi tyvärr inte ta med alla familjens djur. Självklart kommer hundarna Mimmi och Selma flytta med oss och även stallkatterna Mats (Stefans vän Mats) och Nalle. Eftersom jag är allergisk kommer de inte få bo inne i huset med oss men däremot finns redan en liten kattlucka ner till källaren som är jättestor och fin. Där ska vi göra i ordning ett mysigt litet rum åt dom som dom kan sova och äta i. Hur lär man vuxna katter att använda kattlucka om de aldrig gjort det förut?

Av hästarna som är några garanterade att få följa med. Det är mina sex lägerhästar Glói, Börje, Goliat, Hugur, Palli, Sproti och eventuellt också Reyne (som jag kanske ska köpa tillbaka). Ett par av mina ston vill jag inte heller sälja så Náttrún som är mamma till min hingst Ess bland annat och Rakel får flytta med och även Rakels lilla dotter Líf från Hökebo (Jippie! Jippie! Jippie!). Min hingst Ess från Hökebo kommer få följa med ner han också men kanske blir det att han åker iväg på träning först för jag skulle gärna få honom avelsvisad igen nästa vår. 
Jag försöker ju få sålt en stor del av min avelsflock och ett gäng av dom har redan sålts. Vill du hålla dig uppdaterad med vad som finns till salu och vad som händer i hästverksamheten så är det bara att klicka dig in på facebook och gilla Frostimport där. 
Kvar finns nu ettåriga Vikingur, tvååriga Mist, Smaeli och Sindý och så de vuxna och bedömda skäckstona Freisting och Ida. Skulle någon av dessa hästar inte vara sålda innan flytten får de förstås följa med ner. 
Fina katten Mats när han var liten.
Söta Nalle som kattunge (Mats bror).
Hur mycket jag än vill så kan jag inte spara på alla hästarna. Stoet Freisting känns det verkligen vemodigt att göra sig av med.