31 okt. 2011

Silver är mer värt än guld

På islandshästar och några andra raser finns en färggen som kallas silver. Den kan kombineras med de flesta andra färger (silversvart, silverbrunblack, silverbrunskäck etc.) men blir osynlig på fux, isabell och rödblack. I många år har just Silversvart varit den mest eftertraktade färgen i bland annat Sverige och för mig är det lite svårt att förstå den här extrema kärleken till den färgen. Visst är den fin och jag har ju min härliga Rakel som har den färgen men om hästen inte är snygg från början blir den inte snygg med den färgen heller. En vacker häst är ju alltid vacker även om den är en sk. vanlig färg som svart eller fux. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att köpare ofta betalar 10-15 tusen extra för en häst bara den har den här unika färgen. Själv är jag en fan av alla färger särskilt om de sitter på vackra hästar men ska erkänna att jag älskar variation. Att titta ut över en flock hästar i många färger är så otroligt vackert!
Rakel (e:Gaukur) är min enda silverhäst. Hon är nu fyra år gammal och utvecklas fint.
En ovanlig syn med tre silverhästar (Silvermusblack + silversvart x 2) var
på uteritt tillsammans här på Hökebo häromdagen.
Visst är en flock vacker när det är stor variation mellan hästarna!
En av mina egna favoritfärger är musblack. Här är det Sirkus 1 år (e: Ess)
som visar upp sin snygga färg.
På andraplats för mig kommer skimmel. Så otroligt snyggt i
alla skiftningar. Här är det Snafs från Hökebo 2 år gammal
som fått sin vackra färg från pappa Örn.
Fast visst förstår jag att ägarna till den här snygga hästen som
heter Silfri får många kommentarer om sin fina häst från folk
de möter. Här är de hos mig och får en lektion.

29 okt. 2011

Höghöjdsträning!

Projektet som pågått i huset det senaste tiden handlar om att få alla vindskivor på plats. Det låter kanske inte så krångligt att få dit några brädor, men som allt annat så är det förstås en massa moment som jag inte visste om. På vårt hus är det dessutom ovanligt breda vindskivor som består av flera plankor av spontat virke som monterats ihop. Förutom att olja och måla i flera omgångar så tog själva monteringen på huset en massa tid. 
Flera gånger fick vi ta ner och ändra lite grand för att de skulle passa bra och att ta de 8 meter långa vinskivorna upp och ner var ganska knepigt. Jag stod på byggställningen och Stefan körde skyliften och jag är väldigt glad över den fördelningen. Visst tyckte jag att jag stod högt upp, men jämfört med Stefan var jag nästan i marknivå. Ena gaveln är nu nästan klar och imorgon kör vi vidare. Det här är det sista utomhusjobbet på huset som måste bli klart innan vintern. När det är klart är det dags att fortsätta med jobben inomhus och det passar ju bra nu när kvällarna blir mörkare.
Dit upp vågade jag aldrig. Korgen gungade
oroväckande tyckte jag så jag häll mig på ställningen.
Utan vindskivor ser huset rätt naket och lite skabbigt ut.
Stefan uppe vid nocken. Bilden är tagen från ställningen där jag stod.
Jag tyckte min plats var alldeles nog så hög!
Nu ser ni att det börjar ta sig. Det lilla farstukvisttaket återstår
fortfarande men de nya vindskivorna gör verkligen mycket
för huset tycker jag. Till höger ser ni ställningen som var min utpost.

27 okt. 2011

Uppfriskande miljöbyte

Det blev tre härliga dagar hos min vän som bor i samhället Os utanför Bergen. Lunch på café, mys med barnen och så har vi förstås pratat hur mycket som helst. Det har varit väldigt skönt att vara ifrån gården, hästarna och jobbet i några dagar för nu är suget efter att rida och pyssla här hemma större än någonsin. Det är otroligt vad lite miljöombyte kan göra för motivationen på hemmaplan. 


Tyvärr missade jag gårdagens avsnitt av Bonde söker fru men jag kanske får tid nån dag att kolla det på nätet. Följer särskilt islandshäst profilen Louise som är hos Per-Ola och precis som alla säsonger hoppas jag på att det blir en massa kärlek hos alla bönderna. Eller blir och blir förresten... allt spelades ju in i somras så bönderna vet ju förstås hur det gått. Det är bara vi tittare som får vara nyfikna ett tag till. Om dom HAR hittat kärleken i sommar vet jag precis vilket jobb det är att smyga med det under hela hösten. Stefan bodde ju till och med här ända från inspelningens start (han flyttade ju aldrig tillbaka till sin lägenhet igen) och det var en himla sjå att gömma bilen, skorna och jackan så fort det väntades besök. Så här i efterhand är det förstås ett roligt minne och det är förstås häftigt att ha vår första tid tillsammans på dvd! Klicka här om du vill läsa fler inlägg från bloggen om Bonde söker fru. Tex inlägget om "När jag var på gruppdejt".
Jag lämnade ett mulet Sverige i måndags och landade sedan i ett soligt (!) Bergen. Det fina vädret höll i sig i flera dagar.
Bergen var verkligen en charmig stad och levde upp verkligen upp till sitt namn där det låg omgivet av höga berg.
Den fina lilla familjen har kvällsmys. En dotter på ett och ett halvt år och en på drygt en och en halv månad.
Den här sötnosen fick jag mysa massor med.

23 okt. 2011

Norge nästa!

Imorgon flyger jag över till grannlandet för att i några dagar hälsa på en av mina vänner som bor där. Hon har nyss fått sitt andra barn och det ska bli så spännande att träffa den nya familjemedlemmen. Den äldre av döttrarna har flera gånger varit och hälsat på med sin mamma här på gården och har även suttit (om än sovandes) på båda mina hingstar. Det ska börjas i tid (som med mina ridande syskonbarn) och det blir säkert ridning även för lillasyster när hon hälsar på på gården.
Det är härligt att det är så lätt att ses även om vi bor i olika länder brukar jag tänka, men så insåg jag att det alltid var jag som fick besök (trots att hon reser med barn) och aldrig jag som hälsade på. Nu är det dock dags och det ska bli jättekul men också nytt eftersom det för ovanlighetens skull inte kommer vara en enda häst utanför fönstret i flera dagar!
Här är min kompis med lilla Alva som bara sov när Ess hälsade. Bilden togs i maj för över ett år sedan och nu finns istället en liten ny knodd i den här storleken hos familjen.
Premiärridning på Ess. Alva sov lugnt vidare (och självklart står mamma och håller i ordentligt med båda händer!)
Mer om min Norgeresa HÄR.

22 okt. 2011

Snart mästare på cupcakes!

Eller jag har i alla fall tagit ett steg i rätt riktning.
I torsdags kväll bjöds jag med av en vän på cupcake-kurs i Stockholm (hos Cupcake Stockholm). Det är tur att jag har pyssliga vänner som kommer på idén för jag visste knappt vad cupcakes var. Vi körde mot Stockholm på eftermiddagen och glömde förstås helt att räkna in köerna i tidsplanen. Middag fick vi snabbt stryka från schemat när vi sakta rullade in mot centrum i oändliga bilköer. När det väl släppte var vi redan sena men två små chokladbitar i min handväska hade dämpat hungern redan och nu var vi mest glada över att ha hittat parkering. Vi sprang iväg i regnet och hittade fram till Cupcake Stockholms lilla söta lokal där de redan kört igång. 
Det var först arrangören som demonstrerade de olika momenten och sedan delade vi upp oss i grupper och körde igång. Vi gjorde smet som spritsades ner i små muffinsformar och ställdes in i ugnen innan vi blandade ihop lite olika toppingar. Att få spritsa ut topping och sedan dekorera de små nygräddade "minimuffinsarna" var nog det roligaste. De hade förstås en mängd olika smaksättningar. Vad sägs om kanderade syrenblommor, dajmkulor och halloncrunch bara för att nämna några. Med oss hem fick vi sedan några fina små lådor med våra egna cupcakes och sedan dess har det fikats ordentligt kan jag lova.  
Min fördom var nog att de små amerikanska bakverken skulle vara torra och tråkiga i smaken, men oj, va fel jag hade. De var saftiga och smarriga med topping som ofta gick åt det mer syrliga hållet. Till kommande kurser här på gården hoppas jag kunna bjuda på en massa cupcakes för det blir ju så mycket roligare fika då!
Mysigt pyssel när de skulle dekoreras klart. Jag satsade
mycket på kombinationen choklad och hallon!
Choklad, halloncrunch, apelsinrippel och kanderade syrenblommor!

20 okt. 2011

Ju fler desto bättre!

Igår gick flyget redan klockan åtta till Jönköping och Elmia Lantbruk (kort om dagen här och här) där jag skulle föreläsa. Hade fått info om att det var lite gymnasieungdomar som skulle lyssna så det blev förstås en liten överraskning när det visade sig vara en fullsatt sal med runt 1000 (!) deltagare. Två föreläsare hade ett kort framförande var innan det var min tur och sedan var det bara att köra. Jag är inte en sån som gillade att framföra saker muntligt inför klassen (läspade bland annat rätt duktigt innan jag hamnade hos talpedagog i mellanstadiet) och min största skräck i livet är att tvingas upp på en scen och framföra en låt inför folk. Huh! Blir alltid lika förvånad när jag kollar på Idol och deltagarna pratar om drömmen att få sjunga inför folk eftersom det för mig skulle vara en ren mardröm. 
Att inspirera till entreprenörskap, så små tankefrön hos åhörarna och förhoppningsvis även göra det på ett så lättsamt sätt att 45 minuter går fort är däremot bland det roligaste jag vet. Längden på föredraget och innehållet får förstås anpassats beroende på vilka jag pratar till (senast var det 3 timmar), men oavsett vilka de är så älskar jag det. Det knasigaste är att jag tycker att det oftast är som i talesättet: Ju fler desto bättre!
Mitt första framförande var när jag fick Anders Walls stipendium 2008 och höll mitt tacktal. När jag nästan var klar gick brandlarmet (fast jag visste inte att det var just brandlarmet som tjöt). Jag skojade om att det nog var en signal att jag pratat lite för länge och avslutade sedan lite raskt och fick mina applåder innan lokalen långsamt utrymdes. Tur att det faktiskt inte var någon eldsvåda för någon panik i lokalen var det knappast. Snacka om en minnesvärd kväll. Allt om det kan ni läsa och se mer av i inlägget: När jag mötte Kungen!
Den kvällen för tre år sedan skakade jag hand med Jordbruksministern och igår sågs vi igen och han satt bredvid mig när vi käkade lunch tillsammans med lite annat "fint folk". 
När jag sedan hade lite ledig tid innan flyget gick hem kollade jag in den stora Lantbruksmässan och stötte även på Bonden Per-Olov från Bonde söker fru. Jag var förstås tvungen att hälsa och vi hade ett trevligt prat, men han avslöjade inget om hur kärleksjakten gått... Jag får fortsätta följa programmet med spänning!
Stor publik fick inte ens plats på en bild när jag skulle fota från scenen (innan det var min tur).
Efter föreläsningen stötte jag ihop med bonden Per-Olov
och var förstås tvungen och hälsa och luska lite i hur det gått.
Yngsta mässdeltagarna var trötta efter dagen och slumrade sött.
De största tjurarna var väldigt respektingivande!
Kvällen innan Elmia dagen var det "Cupcake-bakar-kurs" i Stockholm, men det får jag berätta om i nästa inlägg.

18 okt. 2011

Julia, Jónatan, Elvis och... cupcakes!

Visst tar jag det lite lugnare än vanligt och stora delar av dagen spenderas med benen i högläge, men nu är jag tillbaka på jobbet igen. Julia är i Sverige i ett par dagar och det är härligt att få uppdatera henne med allt som hänt på hästfronten. Igår tog vi ut Elvis på en liten ridtur och efter ett par hundra meter kopplades han lös från Hugur och jag red själv. Han var otroligt lugn och snäll och vi både travade och galopperade en bit. Elvis ska bara ridas i några veckor till och sen få vila i vinter för att sättas igång igen nästa vår. Storebror Jonatan (båda är efter Faldur) ska däremot tränas vidare och honom red jag häromdagen ut på sin första runda helt själv. Som med allt annat var det förstås inga problem för Jonatan och snart ska träningen av tölten börja på honom. 

Ikväll ska jag iväg på något nytt för en kompis har bjudit med mig på "Cup-cake kurs". Jag gillar ju att baka (Bullfest, bullfest hela dan) och det här ska bli jätteskoj att lära sig. Imorgon bitti blir det sedan flyg till Jönköping för att vara med och föreläsa på Elmia Lantbruks mässan. Jag och ett par andra ska med våra föreläsningar försöka inspirera till entreprenörsköp och särskilt till landsbygdsföretagande.
Cupcakes är ju så otroligt gulliga!
Tänk att Elvis är så duktig redan!
Jónatan på sin första uteritt utan annat hästsällskap.
Solig och härlig höst när den är som bäst!
Julia gosade med alla fölen och Mist fick en puss.

15 okt. 2011

Dimma

Det har precis börjat klarna men i morse låg dimman verkligen tjock och tät runt huset. Luften är kall och höstig och allt är så fint och färgglatt nu.
Jag försöker ta det lugnt med mina ben och gör de ordinerade promenaderna, men är glad att min mamma är här och hälsar på i helgen för det blir rätt långtråkigt att behöva vila så mycket. Idag har de tjockt och hårt lindande benen fått komma ut och bandaget har bytts mot lårhöga stödstrumpor. Underbart befriande och luftigt i jämförelse. 
Stefan är tillsammans med sina föräldrar och syskon i sin sommarstuga utanför Hedemora och snickrar på det nya huset de bygger där. Jag valde att stanna hemma eftersom jag ju inte skulle kunna bidra med särskilt mycket i bygget när jag är konvalescent. 

Stona med fölen finns i hagen nära huset och där var
marken täckt av frost och dimma i morse.

13 okt. 2011

Dags för operation!

Det var väl bara en tidsfråga innan jag skulle drabbas med tanke på den höga ärftligheten, men jag känner mig ändå alldeles för ung för att lida av åderbråck. Det började redan för några år sedan men då syntes det knappt och framförallt märktes det inte. Nu har det snabbt blivit sämre (främst det senaste året) och så fort benet inte är i högläge så spänner det ordentligt i det. Jag kollade upp det för en månad sedan och fick då även konstaterat att det var nästan lika mycket i det andra benet även om det inte gick att se på utsidan. Jäklar va jag kände mig defekt och ledsen efter det besöket. Åderbråck är ju inte direkt något man snackar om på fikarasten så jag kände mig som den enda som drabbats i min ålder. Jag har bara associerat det med mormor och andra gamlingar och jag kände mig verkligen besviken på min kropp som svek mig.
Jag fick också en chock när jag fick reda på hur mycket det kostar att operera (det måste i stort sett bli bensår innan det bekostas av landstinget). Idag är det dock äntligen dags och jag som aldrig blivit opererad förut är lite nervös.
Jag hoppas att jag från och med nu inte ska behöva dölja ena benet bakom det andra så fort en kamera åker fram. Det är så intränat att det sker helt omedvetet. 
Det senaste året har jag haft stödstrumpor på mig så ofta jag kan för i mitt jobb när jag måste stå mycket är det annars rätt jobbigt med värken i benen hela tiden. Det är tur att de kommit fina randiga stödstrumpor
Mina favoritstödstrumpor. De kommer jag fortsätta använda för att försöka hålla benen friska. Vill du köpa egna finns de hos de flesta hälsokostbutiker men även på nätet hos Phane
Jag älskar strumpbyxor eftersom jag då kan ha stödstrumpor under och inte behöver oroa mig för att blotta mina ben (här är jag och föreläser i Sävsjö).
Min intränade "dölja vänsterbenet pose" på Kristallengalan.

12 okt. 2011

Äntligen Skyr till Sverige!

Alla om någon gång besökt Island har säkert smakat Skýr. Det är som en riktigt tjock yogurt men är egentligen en färskost (kvarg) men smakar inte alls som kesella. Det är knappt något fett men massor av protein och mättar finfint som frukost eller mellanmål. Nu kommer de äntligen börja säljas i Sverige och jag slipper packa handbagaget fullt med Skýr vid mina resor till Island. Det är det nog fler som gjort och jag har även hört om de som fått Skýr skickat till sig från isländska vänner. Det är med andra ord lätt att få "Skýr cravings" när man en gång smakat.
Redan i mitten på november kommer Skýr börja säljas i Sverge och det ser jag verkligen fram emot. Dessutom kan man på Islandsbloggen läsa att:

"En provsmakning av skyr äger rum i Stockholm tisdagen den 18 oktober 17.30-19.30 på So Stockholm, Jussi Björlings allé 5, vid Kungsträdgården. På plats finns även Islands färska Sverigeambassadör, Gunnar Gunnarsson, och efterjobbethäng med isländsk prägel utlovas.

Om du vill gå på provsmakningen mejlar du gustav.holmstrom@grayling.com."


Nu hoppas jag bara de smakar lika gott som de på Island!

Roligaste kommentaren hörde jag från vännen som var här och fikade idag. När han på sitt jobb läst nyheten på sin mobil och glatt utbrustit: "Skýr kommer till Sverige!" fick han frågan: - Vilka är de? Något band eller?

10 okt. 2011

Att leva på sin dröm!

Det blev inte bara Norr till söder en vända förra veckan. Det blev Indal-Hökebo-Göteborg-Hökebo-Brösarp-Ronneby-Hökebo igen. Efter helgkursen i Norr dök jag neråt med flyg och föreläste på två plaster i Halland. Det var både min inspirationsföreläsning som oftast går under rubriken "Konsten att leva sin dröm!" men även en påbyggnadsdel som handlade om hur man som småföretagare ska tänka kring prissättning och hur man ska kunna ta betalt.

Kanske ska den delen ha rubriken "Konsten att leva På sin dröm!". Det är ju så oerhört många som startar eget för att de brinner för något och sedan aldrig får lönsamhet i sitt lilla företag. Jag får ibland frågan om vad jag jobbar med förutom hästföretaget som om det är helt självklart att jag inte skulle kunna försörja mig på det. Andra nästan skryter om att de minsann jobbar 20 timmar per dygn i sitt företag och skojar om att "sova för mån göra i ett annat liv". Jag tycker inte det är något att vare sig skoja eller skryta om såvida det inte är ens eget livsmål att få jobba så mycket. Jag tycker det är ett tecken på att man helt enkelt inte fått till det. Självklart måste man som småföretagare ibland jobba extra eller på obekväma tider men att ha satt det i system är inget jag blir imponerad av. Sen är det förstås inte bara att höja priserna och tro att det löser allt. Det gäller ju att få kunden att välja dig! Det och mycket annat diskuterades och det var nästan svårt att hålla tiden.

Det var spännande dagar och jag hoppas ha sått en del tankefrön hos åhörarna. Att jobba mer direkt mot småföretagare skulle vara väldigt roligt!
Det blev inte mycket paus här hemma sedan utan i fredags begav jag mig söderöver igen, denna gången till Österlen. I Häftigaste huset i familjen vid Brösarps backar spenderade jag sedan två dagar med familjen innan tåget tog mig lite norrut och helgen avslutades med en dagskurs i Ronneby (precis som för ett år sedan) innan jag flög hem igen. Den här veckan ska jag... ingenstans! 
Istället hoppas jag kunna vara i huset lite mer och det ska bli härligt.
Brorsan med sin snygga husbil och hans hund Sickan (Selmas kusin) hälsade också på i Brösarp när jag var där.
Det blev många till middagen och min kusin som fyllde 30 och jag som
nyligen fyllt 29 fick en stor tårta där det stod 59 på.
I Ronneby gjorde deltagarna fina framsteg. Här visar Ann att Totte
numera kan tölta istället för grisepassa.

3 okt. 2011

Från norr till söder

Helgen i Indal blev solig och härlig med många fina framsteg hos kursdeltagarna. Som vanligt var det väldigt kul, men väl hemma sköljde tröttheten över mig och jag har känt av den även idag. 
Det blev inte mycket tid hemma innan det bär av söderut för imorgon flyger jag till Göteborg och så väntar en föreläsning i Kungsbacka imorgon och en i Halmstad på onsdag. Mitt emellan platserna bor vännen Helena som jag älskar att hälsa på så det blir ingen anonym hotellnatt imorgon som tur var.Temat på föreläsningen denna gång är om Konsten att ta betalt och öka lönsamheten i hästföretag. Det ska bli otroligt spännande faktiskt och jag hoppas kunna bjuda både på inspiration och tips.

Jag red ut med kursdeltagarna på några av lektionerna och det var verkligen vackert i Östanskär!